oxynorm pris på gatan 2018

oxynorm pris på gatan 2018


OxyNorm

Mundipharma

Korttidsvirkende opioidanalgetikum ved sterke smerter.

N02A A05 (Oksykodon)


Indikasjoner | Dosering | Tilberedning | Administrering | Legemiddelfoto | Instruksjonsfilmer | Kontraindikasjoner | Forsiktighetsregler | Interaksjoner | Graviditet, amming og fertilitet | Bivirkninger | Overdosering og forgiftning | Egenskaper og miljø | Oppbevaring og holdbarhet | Andre opplysninger | Utleveringsbestemmelser | Pakninger uten resept | Pakninger, priser og refusjon | Medisinbytte | SPC (preparatomtale)

KAPSLER, harde 5 mg, 10 mg og 20 mg: Hver kapsel inneh.: Oksykodonhydroklorid 5 mg, resp. 10 mg og 20 mg tilsv. oksykodon 4,5 mg, resp. 9 mg og 18 mg, hjelpestoffer. Fargestoff: 5 mg: Jernoksid (E 172), indigokarmin (E 132), paraoransje (E 110), titandioksid (E 171). 10 mg og 20 mg: Jernoksid (E 172), indigokarmin (E 132), titandioksid (E 171).

MIKSTUR, oppløsning 1 mg/ml og 10 mg/ml: 1 ml inneh.: Oksykodonhydroklorid 1 mg og 10 mg tilsv. oksykodon 0,9 mg og 9 mg, sakkarinnatrium, natriumbenzoat, sitronsyremonohydrat, natriumsitrat, hypromellose (kun styrken 1 mg/ml) saltsyre og natriumhydroksid (til pH-justering), renset vann. Fargestoff: 10 mg/ml: Paraoransje (E 110).

Indikasjoner
Sterke opioidfølsomme smerter, slik som smerter ved kreft.

Dosering
Skal dosetitreres individuelt og mht. ev. tidligere smertebehandling. Vær spesielt oppmerksom på behandling av opioidrelaterte bivirkninger.
Voksne >18 år
Vanlig startdose for opioidnaive pasienter er 5 mg hver 6. time, men høyere startdose kan være nødvendig avhengig av behov for smertekontroll. Dosen kan økes én gang i døgnet til ønsket effekt er nådd eller uakseptable bivirkninger oppstår. Dersom korttidsvirkende oksykodon brukes ved smertegjennombrudd til pasienter som behandles med langtidsvirkende oksykodon (depottabletter), gis 1/8 til 1/6 av total døgndose. En lavere startdose kan være tilrådelig.
Bytte mellom oralt morfin og oralt oksykodon
Hos pasienter som har fått oralt morfin, bør døgndosen baseres på at 5 mg oralt oksykodon tilsv. 10 mg oralt morfin. Dette er kun retningsgivende, da individuell variasjon krever nøye dosetitrering. Pasienter som allerede får opioider kan, avhengig av tidligere erfaring, starte med høyere dose.
Bytte mellom oralt og parenteralt oksykodon
Dosen bør baseres på at 2 mg oralt oksykodon tilsv. 1 mg parenteralt oksykodon. Dette er kun retningsgivende, da individuell variasjon krever nøye dosetitrering.
Behandlingsvarighet
Skal ikke brukes lengre enn nødvendig.
Seponering Norsk legemiddelhåndbok: Forslag til nedtrapping og seponering

Interaksjonsanalyse av legemiddellisten anbefales før seponering. Opphør av interaksjoner ved seponering kan gi økt/redusert virkning av gjenværende legemidler.
Når det ikke lenger er behov for behandling anbefales gradvis nedtrapping for å unngå abstinenssymptomer/-syndrom (se Forsiktighetsregler), som kan oppstå ved brå seponering.
Spesielle pasientgrupper

Nedsatt lever-/nyrefunksjon: Plasmakonsentrasjonen av oksykodon er høyere ved nedsatt lever- og nyrefunksjon. Anbefalt startdose bør reduseres med 50% (f.eks. total døgndose 10 mg oralt hos opioidnaive pasienter). Dosen skal titreres individuelt til adekvat smertekontroll.
Barn og ungdom <18 år: Bør ikke gis da erfaring mangler.
Eldre: Ingen dosejustering vanligvis nødvendig, men forsiktighet bør utvises da plasmakonsentrasjonen synes å være høyere hos eldre.

Administrering Kapsler: Tas oralt, med/uten mat. Samtidig inntak av grapefrukt/grapefruktjuice eller alkohol skal unngås. Mikstur: Skal kun inntas oralt. Tas med/uten mat. Samtidig inntak av grapefrukt/grapefruktjuice eller alkohol skal unngås. Mikstur 10 mg/ml kan blandes i leskedrikk.

Kontraindikasjoner
Overfølsomhet for innholdsstoffene. Alvorlig kronisk obstruktiv lungesykdom. Cor pulmonale. Alvorlig bronkialastma. Alvorlig respirasjonsdepresjon med hypoksi og/eller hyperkapni. Paralytisk ileus.

Forsiktighetsregler
Respirasjonsdepresjon: Største risikoen ved overdosering er respirasjonsdepresjon. Oksykodon hemmer karbondioksids stimulerende effekt på respirasjonssentrene, noe som kan gi respirasjonssvikt ved nedsatt lungekapasitet pga. lungesykdom eller påvirkning av andre legemidler. Søvnrelaterte respirasjonsforstyrrelser: Opioider kan gi søvnrelaterte respirasjonsforstyrrelser, inkl. sentral søvnapné (CSA) og søvnrelatert hypoksemi. Risiko for CSA er doseavhengig. Ved CSA skal reduksjon av total opioiddose vurderes. Gastrointestinal motilitet og kirurgi: Øker tonus i glatt muskulatur i mage-tarmkanalen og gir forstoppelse ved forsinket tarmpassasje av mat. Ved mistanke om ileus skal behandlingen straks avbrytes. Bør brukes med forsiktighet etter abdominalkirurgi, da opioider svekker tarmens motilitet. Bør ikke brukes før legen har forsikret seg om at tarmfunksjonen er normal. Anbefales ikke pre- eller postoperativt de første 12-24 timene. Oppstartstidspunkt for postoperativ behandling må vurderes ut fra type og omfang av operasjon, anestesimetode, samtidig bruk av andre legemidler og pasientens tilstand. Mindre egnet ved galle- eller urinveisspasmer da økt tonus i glatt muskulatur også øker trykket i galle- og urinveier. Spesielle pasientgrupper: Forsiktighet bør utvises hos eldre eller svekkede pasienter, ved sterkt nedsatt lunge-, nyre- eller leverfunksjon, hypertyreose, hypotyreose, myksødem, Addisons sykdom, toksisk psykose, prostatahyperplasi, binyrebarkinsuffisiens, alkoholisme, delirium tremens, galleveissykdommer, pankreatitt, inflammatorisk tarmsykdom, hypotensjon, hypovolemi, hodeskader (pga. fare for økt intrakranielt trykk) eller hos pasienter som bruker MAO-hemmere, benzodiazepiner, andre CNS-depressiver (inkl. alkohol) eller som har brukt MAO-hemmere de siste 2 ukene. Kan være behov for dosereduksjon. Oksykodon og sedativer: Samtidig bruk med sedativer, som benzodiazepiner, kan gi sedasjon, respirasjonsdepresjon, koma og død. Samtidig forskrivning skal forbeholdes pasienter hvor andre alternativer ikke er mulig. Lavest effektiv dose og kortest mulig behandlingstid bør benyttes. Pasienten skal overvåkes for symptomer på respirasjonsdepresjon og sedasjon. Pasient og omsorgspersoner skal gjøres oppmerksomme på disse symptomene. Øvrige: Oksykodons effekt kan forsterkes etter encefalitt. Bør ikke anvendes ved idiopatiske eller psykopatologiske smertetilstander. Kan hemme hosterefleksen. Kan påvirke hypothalamus-hypofyse-binyrebark- eller -gonadeaksene. Kliniske symptomer kan oppstå som følge av økt serumprolaktin og redusert plasmakortisol og testosteron. Problematisk opioidbruk: Gjentatt bruk kan gi toleranse og fysisk og/eller psykisk avhengighet, og føre til problematisk opioidbruk. Misbruk kan gi overdose og død. Risiko for problematisk opioidbruk er økt ved tidligere problematisk opioid-/alkoholbruk personlig eller hos foreldre/søsken, hos røykere eller ved tidligere psykiske lidelser (f.eks. alvorlig depresjon, angst og personlighetsforstyrrelser). Pasienten bør følges opp ved legemiddeloppsøkende atferd (f.eks. for tidlig forespørsel om ny resept), inkl. gjennomgang av samtidig bruk av opioider og psykoaktive substanser som benzodiazepiner. Spesialist i avhengighetsmedisin bør konsulteres ved tegn/symptomer på problematisk opioidbruk. Seponering/abstinens: Abstinenssyndrom kan oppstå ved brå seponering, se Dosering. Abstinenssymptomer kan omfatte gjesping, mydriasis, lakrimasjon, rhinoré, tremor, hyperhidrose, angst, uro, kramper og insomni. Plutselig behandlingsavbrudd kan innen 24 timer gi rastløshet, økt lakrimasjon og rhinoré, svetting og urolig søvn, som forsterkes de 3 påfølgende dagene. Toleranse: Toleranse som krever gradvis høyere doser for å opprettholde smertekontroll, kan utvikles ved kronisk bruk. Hyperalgesi som ikke responderer på ytterligere doseøkning kan forekomme, spesielt ved høye doser. Dosereduksjon eller bytte til annet opioid kan være nødvendig. Parenteralt misbruk: Misbruk av orale legemiddelformer ved parenteral administrering kan gi alvorlige, ev. livstruende bivirkninger. Hjelpestoffer: Inneholder <1 mmol (23 mg) natrium pr. ml/kapsel, og er så godt som natriumfritt. Inneholder paraoransje som kan gi allergiske reaksjoner. Bilkjøring og bruk av maskiner: Kan svekke reaksjonsevnen og gi sedasjon, særlig ved behandlingsstart og ved doseøkning, og derved påvirke evnen til å kjøre bil og bruke maskiner.

Interaksjoner

Gå til interaksjonsanalyse
Samtidig bruk med CNS-hemmere, som benzodiazepiner, øker risikoen for sedasjon, respirasjonsdepresjon, koma og dødsfall pga. additiv CNS-hemmende effekt. Legemidler som hemmer CNS inkluderer opioider, gabapentinoider, anxiolytika, hypnotika og sedativer, antipsykotika, antidepressiver, fentiaziner og alkohol. Antikolinergika (f.eks. TCA, antipsykotika, antihistaminer, parkinsonmidler og muskelrelaksantia) kan forsterke antikolinerge bivirkninger (som forstoppelse, munntørrhet og vannlatingsforstyrrelser). Samtidig bruk av serotonerge legemidler (f.eks. SSRI/SNRI) må brukes med forsiktighet pga. kombinasjonen kan gi serotonintoksisitet, og dosereduksjon kan være nødvendig. Symptomer kan omfatte endring i mental status (f.eks. agitasjon, hallusinasjoner, koma), autonome forstyrrelser (f.eks. takykardi, ustabilt blodtrykk, hypertermi), nevromuskulære avvik (f.eks. hyperrefleksi, koordinasjonsproblemer, stivhet) og/eller gastrointestinale symptomer (f.eks. kvalme, oppkast, diaré). MAO-hemmere interagerer med narkotiske analgetika og gir CNS-stimulering eller -hemming med hyper- eller hypotensiv krise. CYP3A4-hemmere, som makrolidantibiotika, antimykotika av azoltypen, proteasehemmere, cimetidin og grapefruktjuice kan gi økt plasmakonsentrasjon av oksykodon. Reduksjon av oksykodondosen og retitrering kan være nødvendig. CYP3A4-induktorer kan gi redusert plasmakonsentrasjon av oksykodon. Forsiktighet anbefales derfor, og ytterligere titrering kan være nødvendig for å oppnå smertekontroll.

Graviditet, amming og fertilitet
GraviditetErfaring med bruk under graviditet mangler. Dyrestudier har ikke vist relevante reproduksjonstoksiske effekter. Langvarig bruk under graviditet kan gi abstinenssymptomer hos nyfødte. Administrering like før fødselen kan gi respirasjonsdepresjon hos nyfødte. Skal kun gis på indikasjon, og der morens behov veies opp mot risikoen for barnet. Pga. risiko for respirasjonsdepresjon og/eller abstinenssymptomer, bør nyfødte barn av mødre som har vært behandlet under svangerskapets siste 3-4 uker overvåkes nøye.
AmmingBør ikke brukes. Går over i morsmelk og kan gi respirasjonsdepresjon hos diende barn (konsentrasjonsforhold melk:plasma 3,4:1).
FertilitetIngen humane data. Ingen effekt på fertilitet hos rotter.

 
Bivirkninger

Gå til bivirkningssøk
Frekvensintervaller: Svært vanlige (≥1/10), vanlige (≥1/100 til <1/10), mindre vanlige (≥1/1000 til <1/100), sjeldne (≥1/10 000 til <1/1000), svært sjeldne (<1/10 000) og ukjent frekvens.
Med unntak av forstoppelse bruker bivirkningene av rene opioidagonister å avta ved fortsatt behandling. Dersom bivirkningene fortsetter bør de utredes mht. alternative årsaker. Den alvorligste bivirkningen er respirasjonsdepresjon (se Forsiktighetsregler og Overdosering/Forgiftning), som vanligvis forekommer hos eldre, svake eller pasienter som ikke har utviklet toleranse.

Rapportering av bivirkninger

Overdosering/Forgiftning
Dødelig dose for voksne (uten toleranseutvikling) angis til ca. 60-100 mg oralt. Samtidig inntak av rusmidler/legemidler (eks. alkohol eller benzodiazepiner) forsterker toksisk effekt.
SymptomerKnappenålsstore pupiller (miose), respirasjonsdepresjon, somnolens, slapphet i skjelettmuskulaturen, bradykardi, hypotensjon og lungeødem. Stupor eller koma og død i alvorlige tilfeller.
BehandlingViktigst er å sikre åpne luftveier og iverksette assistert eller kontrollert ventilasjon. Oppretthold og støtt åndedrett og sirkulasjon. Om nødvendig ventrikkeltømming, medisinsk kull, laksantia. Nalokson kan gis i.v. som antidot. Dosen tilpasses alvorlighet og respons (vanligvis 0,4 mg i.v. til voksne, barn 0,01 mg/kg i.v.). Infusjonen bør fortsette i en takt som tilsvarer tidligere bolusdose samt i samsvar med pasientens respons. Nalokson har relativt kort virketid og pasienten må overvåkes nøye til spontan respirasjon er kommet i gang på en pålitelig måte. Overvåkning i ytterligere 24-48 timer anbefales ved risiko for tilbakefall av symptomer. Nalokson bør kun gis ved klinisk signifikant respirasjonsdepresjon eller sirkulasjonshemming, og bør gis med forsiktighet ved kjent eller mistenkt oksykodonavhengighet. Plutselig eller fullstendig reversering av opioideffektene kan i slike tilfeller fremskynde smerter samt akutt abstinenssyndrom.

Egenskaper og miljø
VirkningsmekanismeRen opioidagonist uten antagonistisk effekt, med morfinlignende virkning, hovedsakelig via µ-opioidreseptorer. Analgetisk effekt skyldes delvis endret smerteopplevelse og delvis ved økning av smerteterskelen.
AbsorpsjonTmax: Ca. 1 time. Virketid ca. 6 timer. Biotilgjengelighet ca. 50%.
ProteinbindingCa. 45%.
FordelingVd 2,6 liter/kg.
HalveringstidCa. 3 timer. Plasmaclearance 0,8 ml/minutt.
MetabolismeI tarm og lever.
UtskillelseI urin, 56% som metabolitter, og feces.

 
Pakninger, priser og refusjon

OxyNorm, KAPSLER, harde:
Styrke Pakning
Varenr. Refusjon1 Pris (kr)2 R.gr.3
5 mg 28 stk. (blister)
009521 Blå resept 109,20 (trinnpris 79,10) A
98 stk. (blister)
009532 Blå resept 182,00 (trinnpris 115,60) A
10 mg 28 stk. (blister)
009543 Blå resept 158,50 (trinnpris 93,90) A
98 stk. (blister)
009554 Blå resept 304,10 (trinnpris 167,90) A
20 mg 28 stk. (blister)
009565 Blå resept 215,90 (trinnpris 126,90) A
98 stk. (blister)
009576 Blå resept 548,20 (trinnpris 272,60) A

OxyNorm, MIKSTUR, oppløsning:
Styrke Pakning
Varenr. Refusjon1 Pris (kr)2 R.gr.3
1 mg/ml 250 ml
009587 Blå resept 179,70 A
10 mg/ml 120 ml
009598 Blå resept 634,40 A

1Blåresept (T) gjelder forhåndsgodkjent refusjon. For informasjon om individuell stønad, se HELFO For H-resept, se Helsedirektoratet

2Angitt pris er maksimal utsalgspris fra apotek. Pakninger som selges uten resept er angitt med stjerne *. Det er fri prisfastsettelse for pakninger som selges uten resept, og maksimal utsalgspris kan derfor ikke angis.

3Reseptgruppe. Utleveringsgruppe.

Medisinbytte

Gjelder medisinbytte (generisk bytte) i apotek. For mer informasjon om medisinbytte og byttelisten, se https://legemiddelverket.no/offentlig-finansiering/medisinbytte-i-apotek

For medisinbytte ved institusjoner henvises til §7 i Forskrift om legemiddelhåndtering for virksomheter og helsepersonell som yter helsehjelp

SPC (preparatomtale)

OxyNorm KAPSLER, harde 5 mg

Gå til godkjent preparatomtale

OxyNorm KAPSLER, harde 10 mg

Gå til godkjent preparatomtale

OxyNorm KAPSLER, harde 20 mg

Gå til godkjent preparatomtale

OxyNorm MIKSTUR, oppløsning 1 mg/ml

Gå til godkjent preparatomtale

OxyNorm MIKSTUR, oppløsning 10 mg/ml

Gå til godkjent preparatomtale

Lenkene går til godkjente preparatomtaler (SPC) på Legemiddelverkets nettside. Legemidler sentralt godkjent i EU/EØS lenkes til preparatomtaler på nettsiden til The European Medicines Agency (EMA). For sentralt godkjente legemidler ligger alle styrker og legemiddelformer etter hverandre i samme dokument.

Basert på SPC godkjent av SLV/EMA:

07.04.2022

Sist endret: 12.05.2022
(priser og ev. refusjon oppdateres hver 14. dag)

Opioider är starkt smärtstillande och ångestlösande substanser som omfattar opiater som är naturligt extraherade från opium t ex morfin och heroin och olika syntetiska analoger, t ex oxykodon och fentanyl. Opioider används för behandling av svåra smärttillstånd men substanserna har alla en beroendeframkallande effekt och världen över finns ett omfattande substansbruk. Av cirka 185 miljoner droganvändare världen över beräknas 26-36 miljoner använda opioider som huvuddrog. Bland dessa beräknas 13-26 miljoner använda heroin som huvuddrog. I Europa beräknas 1 miljon personer ha ett skadligt bruk av opioider (0,4 % av populationen). Tyskland, Spanien, Frankrike och Italien står för över två tredjedelar (68 procent) av dessa användare. I Europa tyder antalet personer som inleder behandling och andra indikatorer på att heroinanvändarna är en åldrande och minskade grupp.

 

Opioider anses vara de droger som har starkast beroendeframkallande effekt av alla drogsubstanser. Bland de som får behandling för drogberoende världen över är opiatberoende vanligaste orsak (50-85 % av patienterna). Bland drogrelaterade dödsfall förekommer opioder i 70-90 % av fallen. År 2019 uppgav 84 000 klienter opioidanvändning som den främsta orsaken till att påbörja specialiserad narkotikabehandling, motsvarande 27 procent av alla personer som påbörjade behandling mot substansmissbruk i Europa. Av dessa var nästan 20 000 förstagångsklienter.

USA har under de senaste 10 åren drabbats av en mycket omfattande opioidepidemi som skördat över 200 000 liv. USA har högre konsumtion av opioider än något annat land, enligt vissa beräkningar konsumerar man cirka 85 % av alla opioider i världen. 2016 föll 42 000 människor offer för opioiderna, enligt statistik från myndigheten Center for Disease Control and Prevention. Under senare tid har fentanyl och olika fentanylderivat utgjort ett särskilt problem med hög dödlighet, men sista 2 åren har det illegala fentanylbruket minskat betydligt i Sverige. Fentanyl är ett medel som används rutinmässigt inom anestesi och intensivvård.

2,4 miljoner amerikaner beräknas i nuläget vara beroende av opioider. Mellan juli 2016 och september 2017 ökade akutbesöken till landets sjukhus på grund av opioidöverdoser (främst morfin, heroin eller fentanyl) med 30 %. Narkotikaöverdoser är numera den vanligaste dödsorsaken för amerikaner under 50 år. Enligt statistik från 2015 har antalet dödsfall i opioidöverdoser fyrfaldigats sedan 1999. Då hade över totalt 165 000 människor dött i överdoser, nu är siffran en bra bit över 200 000.

En vanlig dag i USA tas över 650 000 personer ut recept på opioider (oftast värktabletter som Oxynorm och Oxycontin) på landets apotek. Samtidigt prövar 580 människor heroin och 78 dör av en opioidöverdos. Statistik visar att fyra av fem personer med opioidberoende har börjat med värktabletter utskrivna medikolegalt av läkare.

Substansbruket av opioider har ökat under senare år i Asien och Afrika, medan det har varit stabilt eller minskat något i Europa (Afrika har låg konsumtion av opioider). Relationen mellan män och kvinnor som regelbundet använder opioider är runt 4:1. Cirka 44 % av opioidanvändarna är intravenösa brukare. Nära hälften av alla som får behandling mot substansbruket har heroin som huvuddrog.

 

Heroin utgör ungefär 4 % av alla beslag av illegal narkotika att jämföra mot cannabis som utgör 80 %. Heroinbruket inom EU är stabilt och lätt nedåtgående under de senaste åren. Antalet dödsfall relaterade till heroin minskar rent generellt, men dödsfallen relaterade till syntetiska opioider ökar och i Sverige har dessa ökat markant under senare år. I Socialstyrelsens dödsorsaksregister registrerades 765 narkotikarelaterade dödsfall under 2014. År 2018 minskade detta till 566 dödsfall. Under senaste året har en lätt minskning iakttagits. I registret registreras dödsfall där både legala läkemedel och illegala droger som heroin, kokain och amfetamin var dödsorsak eller bidragande dödsorsak. I det s k "Tox-registret" vid Karolinska Institutet registreras enbart dödsfall där ett eller flera narkotikaklassade preparat, legalt eller illegalt, bedöms som dominerande eller bidragande orsak vid rättsmedicinsk obduktion.

Starka opioder bedömdes som dödsorsak eller bidragande dödsorsak enligt tox-registret i följande antal fall år 2014 (2006 års siffror inom parantes): morfin 53 (28), metadon 104 (10), buprenorfin 84 (14), fentanyl 47 (5) och oxikodon 42 (4). Som jämförelse kan nämnas att dödsfall relaterade till heroin i stort sett ligger på samma nivå år 2014 som 1994.

Det vanligaste illegala medlet bland personer med opioidberoende är heroin. Man beräknar att det i Sverige finns mellan 8000 och 13 000 heroinister bland 29 000 personer med allvarligt substansbruk. Antalet nya personer med drogbruk i Europa är cirka 41 000 per år.

Opioider administreras ofta intravenöst men kan även tas peroralt, transdermalt i plåster eller genom inhalation (rökheroin, fentanylspray). De droger som inhaleras är opium och rökheroin men även fentanyl. Rökheroin är en brunaktig heroinbas, även kallad ”Brown Sugar” (free base).

Opioider används som potenta smärtstillande läkemedel inom sjukvården, framför allt för behandling av akut smärta men även vid långvarig smärta vid svåra sjukdomstillstånd. Bland drogrelaterade dödsfall förekommer opioder i 70-90 % av fallen. Den medicinska användningen av opioider har ökat markant de senaste tio åren. Fentanyl minskade kraftigt bland dödsfallen under 2018.
 

Opioider kan indelas i opiater och syntetiska opioider. Bland morfinliknande preparat märks opiater som:
 

Heroin
Morfin
Hydromorfon
Råopium
Kodein
Etylmorfin
Buprenorfin


I gruppen syntetiska opioider återfinns:
 

Ketobemidon
Oxikodon (semisyntetiskt)
Fentanyl (och olika analoger)
Petidin (även kallat meperidin)
Metadon
Tramadol
Tapentadol
Dextropropoxifen (avregistrerat)

 

Akut överdosering orsakas vanligen av heroin, fentanyl, buprenorfin eller metadon. Allvarliga fall och dödsfall vid överdosering av dextropropoxifen var vanligt förekommande tidigare, men har minskat betydligt efter att läkemedlet avregistrerats i Sverige. Ett betydande substansbruk av oxikodon och hydromorfon har rapporterats från flera länder, framför allt USA från år 2000 och framåt. År 2010 registrerades cirka 16 000 dödsfall med oxikodon involverat! I Sverige finns ett betydande substansbruk av tramadol och buprenorfin. Fortfarande dör runt 100 personer årligen i Sverige på grund av heroinöverdosering. Av dödsfallen är 90 % äldre än 25 år. Cirka 80 % av dödsfallen är bland män.

 

 

 

 
HEROIN

 

Heroin (diacetylmorfin) är den opioid som främst förknippas med narkomani och illegalt drogbruk. Vanligast är den bruna formen av heroin som oftast har sitt ursprung i Afghanistan, mindre vanlig är den vita formen (hydrokloridsalt) som vanligen har sitt ursprung i Sydostasien. Brunt heroin kostar på gatan normalt mellan 300 och 700 kr/g. Renhetsgraden ligger mellan 10-20 %. Heroinanvändarna i Sverige har blivit äldre och avtar. 

Heroin har smärtlindrande, sederande och ångestdämpande egenskaper. Det metaboliseras relativt snabbt till morfin i levern och utsöndras huvudsakligen via urinen. Heroin utgörs av diacetylmorfin som metaboliseras snabbt till 6-monoacetylmorfin (6-MAM) som sedan metaboliseras till morfin. Ruset av heroin kan därför delas in i 2 faser, det initiala kortvariga euforiserande ruset orsakat av diacetylmorfin och det mer långdragna lugna ruset orsakat av morfin.

Drogen kan rökas, sniffas eller injiceras; injektioner är vanligast (44 %). Intagen dos bland personer med substansbruk uppvisar stora variationer. En normaldos heroin ligger runt 15-50 mg intravenöst. En överdos ses vid intag över 100 mg, allvarlig intoxikation vid intag över 300 mg eller mer. Effekterna och toleransen varierar påtagligt mellan olika individer. Observera att heroin har en relativt kort halveringstid på 2-3 timmar mot 16-60 timmar för metadon.

En kapsel eller påse heroin innehåller normalt runt 250 mg 30-procentigt heroin vid inköp på gatan (en s k "Kabbe"). Heroin framställs ur opium, främst odlat i bortre Asien, framför allt i Afghanistan. Även råopium brukas och importeras till Sverige. Råopium brukas främst genom rökning, även i Sverige. En allt större andel personer med substansbruk röker heroin (diacetylmorfin, "freebase") i stället för att injicera det men många rökare övergår så småningom till injektionsbruk.

Heroin är känt för att ge snabb och kraftig beroendeutveckling med ökad tolerans och måttliga eller svåra abstinensbesvär vid utsättandet.


En överdos av opioider karaktäriseras av:
 

Medvetandesänkning, somnolens, trötthet
Små pupiller
Långsamt tal
Stillsamhet
Frusenhet
Anestesi, analgesi
Koma
Muskulär rigiditet (stelhet)
Urinretention
Andningsdepression, andningssvikt, apnéer
Hypoxi, cyanos, gråblek hudfärg
Bradykardi
Hypotension
Cirkulationskollaps

 

Livshotande överdosering kan uppträda såväl efter injektion som efter rökning men är betydligt vanligare och inträffar lättare efter injektioner. Andningsdepression och vakenhetssänkning är det allvarligaste symtomet vid överdosering som snabbt kan bli livshotande. Alerta patienter har vanligen ingen andningsdepression men vakenheten kan skifta snabbt.


Abstinensbesvär kan upplevas redan efter en kortare tids substansbruk i form av:
 

Frossa och frysningar
Darrningar (typiskt med finvågig tremor)
Svettning (kallsvettning, pärlband i pannan)
Hjärtklappning
Skakningar
Obehagskänsla
Magont
Oro
Agitation
Aggressivitet
Instabilt temperament
Stökighet
Våldsamhet

 

Ibland beskrivs abstinensbesvären som influensaliknande. Dessa symtom kan uppträda så tidigt som 4-6 timmar efter senaste dosen.


Risker

Ett intravenöst substansbruk av heroin karaktäriseras av stora risker för smittsamma sjukdomar (HIV, hepatit B och C) och farliga överdoser. Substansbruket är förknippat med betydande kriminalitet, låg livskvalitet och asocialt marginaliserat liv. Det har rapporterats att 66 % av alla heroinister någon gång fått en livshotande överdos, 34 % hade försökt begå självmord. Överdödligheten är betydande. 

Vitt heroin (diacetylmorfin hydroklorid) har under de senaste tio åren blivit allt renare, det vill säga en allt "bättre" produkt världen över. Initialt är renhetsgraden 85-90 % som sedan späds ut i brukarledet till 20-30 %. Heroinet innehåller därför vanligen också olika utspädningsprodukter. Detta talar för en mer kontrollerad och förfinad produktion. Priset på gatan är ca 1200 kr/g (900-1750 kr/g). I Sverige är vitt heroin vanligast i Stockholmsregionen och Malmöregionen. Köparen själv vet aldrig helt säkert vilken koncentration av heroin som injiceras vid användningen. Koncentration och dos kan variera påtagligt mellan olika beredningar av heroin, vilket är en förklaring till många överdoseringar och dödsfall. I många fall är heroinet utblandat med andra substanser och andra opioider, t ex fentanyl. I en nyligen genomförd amerikansk studie bland intravenösa heroinister hade en hög andel (> 90 %) injicerat fentanyl istället för heroin utan vetskap om att det var fentanyl.

En annan orsak till överdosering är intag efter utveckling av sänkt tolerans. Sänkt tolerans utvecklas inom några få veckor efter avhållsamhet från heroin. Det psykiska suget efter drogen kan då vara fortsatt starkt, men den tolererade mängden betydligt mindre än tidigare. Många livshotande överdoseringar sker därför bland personer som nyligen släppts ut från en kriminalvårdsanstalt med påtvingad avhållsamhet.

Heroinbruk är en vanlig orsak till narkotikarelaterade dödsfall, cirka 100 fall inträffar årligen i Sverige (FHM). Av dessa beräknas 40-60 fall bero på akuta överdoser. Vid överdosering och substansbruk av heroin är det vanligt med samtidig förekomst av andra potentiellt dödliga sjukdomar som sepsis, hepatit C, akut leversvikt, pneumoni, akut fasciit, abscesser (tandabscesser), hjärtsvikt, myokardit, endokardit, kardiomyopati, DIC, ARDS e t c. Sepsis är vanligt förekommande. Nya studier antyder att den vanligaste dödsorsaken i denna grupp av personer med beroende är trauma, oftast drogrelaterat trauma. Totalt sett har antalet narkotikarelaterade dödsfall minskat inom EU från ca 7700 år 2009 till 6500 år 2011. Under 2019 beräknas minst 5 141 dödsfall ha inträffat i EU på grund av överdos, inräknat olaglig narkotika, vilket är en ökning med 3 procent jämfört med 2018.

 

 

 

 
METADON


Metadon är en renodlad långverkande opioid med lugnande, smärtstillande, ångestdämpande och sömngivande egenskaper. Metadon har sedan 60-talet använts för avgiftning av heroinberoende, men har genom sina egna opioida egenskaper en kraftig beroendepotential. Cirka 2500 patienter i Sverige med opioidberoende ingår i olika substitutionsprogram och medicinerar med antingen metadon eller buprenorfin. Metadon anses ha bättre effekt som substitutionsmedicin på tyngre och mer nergångna heroinbrukare jämfört med buprenorfin (Subutex). Effekten som eftersträvas med metadon är att blockera suget efter heroin samt att förebygga nytt intag av heroin. Metadonbehandling har gett fler patienter arbete, som går tillbaks till studier, och fler som upprätthåller sociala strukturer inom familj- och samborelationer.

Metadon intas vanligen som tabletter eller i oral lösning men finns även i injektionsform. Vid behandling av heroinabstinens är en normaldos metadon 60-130 mg, som doseras i oral lösning en gång per dygn. En normaldosering vid behandling av smärttillstånd är 5-10 mg 4-6 ggr dagligen i tablettform, dygnsdosen bör ej överstiga 100 mg. Vanlig initialdos vid substitutionsbehandling är 10-30 mg. För patienter med hög opioidtolerans är normal initialdos 25-40 mg. Dosen trappas upp i steg om 10 mg per gång (var 5-7:e dag) under en period på tre veckor, vanligtvis till 70 eller 80 mg per dag.

Metadon i överdosering kan ge illamående och kräkningar, allvarlig andningsdepression samt allvarliga hjärtsymtom med farliga arytmier (Torsade de Pointes-arytmier, förlängt QT-intervall). Metadon har betydligt längre halveringstid jämfört med heroin, 16-60 timmar mot 2-3 timmar för heroin vilket gör att effekten sitter i betydligt längre och täcker dygnets alla timmar. Biverkningar vid behandling med metadon är bl a viktökning och impotens samt nedsatt libido. Vid behandling med antidoten naloxonhydroklorid (Naloxon) efter en överdosering av metadon är risken betydande att effekten blir kortvarig och övergående. De sedativa och andningsdeprimerande effekterna av metadon kan därför komma tillbaks efter en period av uppvaknande och ge allvarliga symtom på nytt. Antalet dödsfall efter överdosering med metadon har under senaste åren ökat.

 

 

 

 
OXIKODON


Oxikodon (OxyContin, OxyNorm, Targiniq, Lindoxa, Armoneve, Oxycodone) visar affinitet till kappa-, my- och deltaopioidreceptorer i hjärnan och ryggmärgen. Det verkar vid dessa receptorer som en opioidagonist utan antagonistisk effekt. Den terapeutiska effekten är främst analgetisk och sedativ. Den absoluta biotillgängligheten för oxikodon är 60–87 % efter oral administrering, och maximala plasmakoncentrationer uppnås efter cirka 1 till 1,5 timmar. Vid steady-state är halveringstiden för plasmaeliminering cirka 3 timmar. Oxikodon och dess metaboliter utsöndras via urin.

Förskrivningen och konsumtionen av oxikodon har ökat markant under senare år liksom beroendeproblematiken. År 2014 förskrevs cirka 250 000 recept mot strax under 50 000 år 2006. Oxikodon har bedömts som orsak eller bidragande orsak till 42 dödsfall år 2014 mot endast 4 fall 2006. Oxikodon säljs som snabbverkande läkemedel (OxyNorm) eller som depotpreparat (OxyContin, Targiniq). OxyNorm finns som kapslar eller injektionslösning. Targiniq och Armoneve är kombinationspreparat som innehåller både oxikodon och naloxon i förhållandet 2:1. Oxikodon finns även i injektionsform (1-10 mg/ml) med något starkare effekt jämfört med morfin. Peroralt oxikodon är ungefär dubbelt så starkt som peroralt morfin (högre biotillgänglighet). Ekvipotensen varierar alltså med administrationsvägen.

 

 

 

 
FENTANYL

 

Fentanyl är ett narkotiskt medel med stor risk för beroende och tillvänjning. Fentanyler är generellt betydligt starkare än heroin varför det är stor risk för överdosering och livshotande förgiftningar. Fentanyl har orsakat ett stort antal dödsfall under senare år runt om i världen men främst i USA. I Sverige inträffade en topp år 2016 med 63 dödsfall. En markant nedgång noteras från 2018.


Fentanyl (Läkemedelsnamn: Fentanyl, Durogesic, Matrifen, Actic, Instanyl, Abstral, Effentora, Leptanal) är en potent opioid som rutinmässigt används i samband med kirurgi och anestesi och för sedering inom intensivvården. Fentanyl är cirka 100 gånger så potent som morfin men den orala biotillgängligheten är betydligt lägre (2-30 %). Fentanyl kan missbrukas via olika administrationsvägar, det kan inhaleras (nässpray), rökas, sväljas eller injiceras.

Potensen varierar påtagligt mellan olika fentanylanaloger men de flesta är betydligt mer potenta än morfin eller heroin. Redan under 1980-talet dök flera olika analoger av fentanyl (fentanylderivat) upp på den illegala marknaden som såldes för att ge smärtlindring, ångestlindring eller för att dämpa abstinenssymtom efter annan opiodanvändning t ex heroin. För närvarande är ca 15 olika fentanylanaloger reglerade enligt FN:s narkotikakonvention men nya varianter adderas kontinuerligt (EMCDDA).

Ett tilltagande problem under senare år har varit substansbruk av fentanyl från olika plåster som normalt används för transdermal smärtbehandling. Dessa plåster insöndrar normalt 25, 50, 75 eller 100 µg fentanyl per timma transdermalt. När plåstren tas bort efter 3 dygn innehåller de fortfarande en betydande mängd fentanyl och måste kasseras. När plåstren används för substansbruk förekommer det att man skrapar loss fentanylet för att extrahera det. Vanligast är att man röker det, t ex i en sönderslagen glödlampa som används som en slags pipa. Senaste 2 åren har stora beslag gjorts av fentanyl i sprayform (liknar vanlig nässpray). Illegalt fentanyl förekommer även i peroral form (kapslar). Fentanyl är lätt att överdosera och ett stort antal dödsfall har förekommit i Sverige under senare år. Fentanyl finns i många olika kemiska varianter med olika potens. De flesta är betydligt kraftfullare än morfin, 100-1000 gånger starkare varför fentanyl vanligen doseras i mikrogram och morfin i milligram.

 

Några potenta varianter av fentanyl:

cyklopropylfentanyl
desproprionylfentanyl
carfentanil
akrylfentanyl
alfentanil
furanylfentanyl
4-fluoro-butyrfentanyl
4-metoxibutyrfentanyl (4-MeO-BF)
acetylfentanyl

 

 

 

 
DESOMORFIN


En enkel men smutsig variant av opioid är desomorfin som tillverkas fr a i Ryssland under namnet ”Krokodil”. Desomorfin tillverkas ur kodein som är ett receptbelagt läkemedel. Desomorfin har sedativa och analgetiska egenskaper och är mer potent än morfin. I tillverkningen används kodein, jod och fosfor som har gett en förening som är kraftigt kontaminerad och mycket oren. Namnet kommer av de fula hudförändringar liknande krokodilskinn som brukare får efter upprepade injektioner med ärrbildningar och nekroser.

Injektioner av desomorfin har gett kraftiga hudinfektioner, sår, dermatit, fasciit och nekroser. Substansbruket har lett till omfattande ärrbildningar och amputationer av extremiteter. Flera dödsfall har ägt rum och brukare av desomorfin har i regel kort överlevnad (< 1 år). Slangnamnet Krokodil har även använts för den syntetiska opioden 3-metylfentanyl som också används mest i Ryssland.

 

 

 

 
KODEIN


Kodein har en biotillgänglighet på ca 80 % och en halveringstid på 2-3 timmar. Kodein metaboliseras i levern via enzymet CYP2D6 till morfin. Hastigheten för denna konversion varierar genetiskt mellan olika individer varför effekten också varierar. Omvandlingen sker antingen långsamt, snabbt eller ultrasnabbt. Kodein förekommer i Sverige som rent preparat men är vanligare i olika kombinationspreparat, oftast med paracetamol. Normal dosering är 25-50 mg 2-3 ggr dagligen. Kodein har tidigare använts för abstinensbehandling vid opioidberoende men är inte längre vanligt på denna indikation. Kodein vid överdosering ger viss risk för andningsdepression, sedering och kramper. Kodein finns i läkemedel som Treo Comp, Citodon, Kodein, Altermol, Kodein/Paracetamol.

 

 

 

 
SYMTOM VID SUBSTANSBRUK


Psykiska effekter

De akuta effekterna efter intag av opioider innefattar
 

Eufori
Avslappning
Smärtlindring
Sedation (dåsighet, trötthet)
Ångestlindring
Mental avtrubbning
Långsam pulsfrekvens
Undertemperatur
Andningssvikt

 

Sekundär andningsdepression har observerats i fall där stora doser ackumulerats. Biverkningar vid användning utan överdosering kan vara trötthet, frusenhet, stelhet, urinretention, förstoppning och klåda. Regelbunden användning kan leda till koncentrationssvårigheter och ökad risk för traumatiska skador på grund av minskad uppmärksamhet och avtrubbning. Rörelser och reflexer blir tröga och långsamma liksom talet, även andningen kan bli långsam. Rösten kan vara låg, långsam och släpig under opioidpåverkan. Det finns risk för kronisk nedstämdhet på grund av substansbruket och personligheten blir avflackad.


Fysiologiska effekter
 

Mios (små pupiller)
Nedsatt tarmfunktion (kraftig förstoppning, paralytisk ileus)
Nedsatt njurfunktion, urinretention
Illamående, kräkningar
Klåda (med rivsår)
Neurologiska skador, känselbortfall och domningar
Komplikationer vid graviditet

 

Heroinbruk kan leda till nedsatt immunförsvar och opportunistiska infektioner. Brukare har ökad förekomst av infektionssjukdomar, bland annat hepatit B och C, HIV, sårinfektioner (S. aureus), hudinfektioner, stelkramp, botulism, endokardit, andra infektioner och svår sepsis. Risken ökar för bronkit, pneumonier och andra lungsjukdomar. Observera att nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 60 ml/min) höjer plasmakoncentrationen av oxikodon med 50 %.

Stickmärken på armar och ben, samt tromboflebiter ses vid intravenöst substansbruk. Dåligt tandstatus med kraftig karies, nedsatt hygien, aptitlöshet och avmagring är vanligt förekommande. Obstipation och magproblem är vanligt.

 

 

 

 
UTREDNING

 

Drogscreening och intoxprover (screening + verifiering)
Pupillkontroller
Täta urinprover avseende opioider (U-tox)
Kontroll av elektrolytstatus
Kontroll av infektionsparametrar
- Hepatitserologi
- Hivprov
Röntgen pulm
Odling av blod, sputum och urin vid infektionsmisstanke (vanligt)
Rutinprover, blod
- Hb
- CRP, SR, temp
- Leverstatus
- LPK, TPK
- Kreatinin
- read more PK, APTT
Etanol i serum (+ B-Peth)
Myoglobin i serum
Ultraljud i hjärta

 

Avmagrade och nedgångna patienter bör undersökas med ultraljud av hjärtat (UCG) med frågeställningen: hjärtsvikt (dilaterad kardiomyopati), klaffvitium, klaffvegetationer. Vid dålig tandstatus bör patienten få en tandvårdsremiss för tandsanering.

I utredningen ingår psykologbedömning och kontakt med kurator och socialtjänst. Anmälan till socialtjänsten skall alltid utfärdas vid livshotande överdosering eller livshotande substansbruk.

 
BEHANDLING

 

Behandling vid akut överdosering

Sätt in livräddande åtgärder enligt HLR-principer (ABCDE) vid livshotande överdosering och skaffa fram antidoten naloxon. Akut förgiftning med heroin är ofta del i en blandintoxikation med andra droger, alkohol och/eller läkemedel, framför allt bensodiazepiner och cannabis. Gör en drogscreening på urinprov. 65 % av heroinanvändarna i en norsk studie hade någon gång allvarligt överdoserat heroin. Andningsfrekvens under 10 per minut eller syrgasmättnad under 90 % antyder akut överdosering.

Omhändertagandet styrs efter vilka medel som intagits, men är i huvudsak symtomatiskt.

Antidotbehandling med naloxon (naloxonhydroklorid) har en central plats i behandlingen av opioidöverdos och bör ges både intravenöst (0,4 mg) och intramuskulärt (0,8 mg) alternativt intranasalt på skadeplatsen. Högre doser kan behöva ges, särskilt efter överdosering med metadon eller fentanyl. Observera att antidoten har kortare halveringstid än intaget heroin. Efter behandling med antidot bör patienten övervakas i 2 timmar på grund av risken för ny allvarlig andningsdepression. Nödvändigheten av denna övervakning är vetenskapligt kontroversiell. Flera nyare studier från Norge (F Heyerdal et al) har visat att patienter som skrivs ut direkt från ambulansen efter livräddande åtgärder inte har ökad dödlighet jämfört med sjukhusvårdade fall. För närvarande används nasal administrering av naloxon som livräddande behandling givet av närstående eller räddningspersonal på skadeplatsen i samband med livshotande överdosering med god effekt. Administrering av naloxon får inte fördröja insättande av assisterad andning.

Viktigast i behandlingen är noggrann övervakning av vakenhet, andning (syremättnad/andningsfrekvens) och cirkulation, samt att slussa patienten till en avdelning där vitala livsfunktioner kan säkerställas.
 

Säkra fri luftväg, ge assisterad andning och syrgas vid behov.

Övervaka patienten på sjukhus i minst 2 timmar.

Sätt minst en PVK. Kontrollera Hb, LPK, CRP, trombocyter, leverstatus och drogsticka.

Intravenös vätsketillförsel av isotona kristalloida lösningar, till exempel Ringer-Acetat eller Plasmalyte. Observera risken för lungödem.

Kontrollera EKG

Vid djup medvetslöshet intubation och kontrollerad ventilation.

Röntgen av lungorna med frågeställningen ödem (heroinlunga) eller lunginflammation bör utföras på liberala indikationer.

 

 

Läkemedelsbehandling
 

Naloxonhydroklorid (Naloxon, Nexodal) 0,4 mg intravenöst som antidot, eventuellt mer. Dosen kan upprepas var 3-4:e minut tills normal andning föreligger och patienten vaknar. Därefter ges dubbla intravenösa dosen intramuskulärt, vanligen 0,8 mg. Effekten av naloxon kan vara fördröjd vid blandintoxikationer, främst med bensodiazepiner eller om anoxisk hjärnskada uppkommit.
Den intravenösa dosen av naloxon har effekt efter 30-60 sekunder och varar i ca 45-60 minuter.

Den intramuskulära dosen har effekt efter cirka 10 minuter och varar i 2-3 timmar.
 
Rekommenderad dos intranasalt (Nyxoid, Respinal) är 1,8 mg administrerat i en näsborre.
 
Flumazenil (Lanexat) 0,1-0,3 mg/minut intravenöst kan prövas vid misstanke om blandförgiftning med opiater och bensodiazepiner. Till vuxna ges vanligen 0,3 mg intravenöst, därefter upprepas dosen med en minuts mellanrum tills effekt erhålles. Ofta räcker 2-3 doser och en total dos på 2 mg. Maximal dos till vuxna är 2-5 mg. Flumazenil är inte förstahandsmedel vid misstänkt opioidförgiftning.
 
Inotrop behandling vid cirkulationssvikt; t ex noradrenalin (Noradrenalin) 0,05-0,15 μg/kg/min.


Vid behandling med naloxon förekommer plötsligt uppvaknande med oro, smärta, stökigt beteende och aggressivitet. Det händer att patienten då skriver ut sig och avviker från sjukhuset. Lungödem förekommer också efter administrering av naloxon på grund av sympatikusaktivering och blodtrycksstegring, men kan även vara en följd av överdosering med heroin i sig. Det är således viktigt at inte överdosera naloxon. 

Många patienter behöver efter akut behandling en psykiatrisk bedömning, samt remiss till beroendemedicinsk klinik och socialtjänst. Prognosen vid akut heroinförgiftning är i regel god om patienten inte redan fått anoxiska hjärnskador eller annan organskada på grund av syrebrist.


Avvänjning

Avvänjning från heroinberoende kräver i regel behandling inom slutenvården på en beroendemedicinsk klinik. Studier av abstinensbehandling visar att fler patienter fullföljer behandlingen (retention) om detta sker inom slutenvården i stället för i öppenvården. Sådan behandling sker vanligen elektivt med planerad inläggning enligt specifika behandlingsprotokoll. En vård och behandlingsplan måste upprättas. Blandbruk måste undvikas. Patienten får först en medicinsk abstinensbehandling och därefter en läkemedelsbaserad substitutionsbehandling. Parallellt ges psykosocial stödterapi. Nedtrappningen måste gå i endast en riktning och följas noggrant med toxkontroller. (urinprover).

Patienterna kallas till informationssamtal (bedömningssamtal) före intagningen för abstinensbehandling. Efter en tid i slutenvård (3-6 mån) kan en del patienter fortsätta abstinensbehandlingen med substitutionsbehandling i öppenvård, men återfallsrisken är betydande.


Substitutionsbehandling

Vid vissa beroendekliniker substitueras heroinet med lättare opiater såsom kodein, dock ej utan svårigheter. Fler kliniker använder istället rena opiater som metadon (Metadon) i substitutionsbehandlingen eller partiella agonister som buprenorfin (tidigare Subutex som ej längre tillhandahålls) eller buprenorfin och naloxon (Suboxone, m fl). Metadon är inte signifikant bättre effekt än buprenorfin men fungerar många gånger bättre till äldre personer med långt gånget beroende.

Introduktionen av buprenorfin har gjort att fler patienter kunnat avvänjas jämfört med metadon, men både metadon och buprenorfin ger en betydande tillvänjning. Många patienter får långvarig substitutionsbehandling under kontrollerade former, initialt inneliggande och efter några veckor (månader) polikliniskt med daglig uthämtning av buprenorfin. Lättare och yngre brukare får oftare buprenorfin medan äldre och tyngre brukare oftare ges metadon. Buprenorfin kan också administreras transdermalt i plåsterform. Läckage av metadon och buprenorfin utanför substitutionsprogrammet förekommer, d v s preparaten säljs på den illegala marknaden. Buprenorfin kan även administreras som injektion i depåform som ger ett långdraget skydd (Buvidal).

Suboxone (buprenorfin plus naloxon), ger mindre risk för sidointag och intravenöst substansbruk jämfört med buprenorfin. Substitutionsbehandlingen har gjort att fler patienter kan fungera socialt med äktenskapliga relationer och studier eller arbete jämfört med obehandlade kontroller. Även sympatikusdämpande medel har använts i behandlingen av opioidabstinens som klonidin (Catapresan) och dexmedetomidin (Dexdor).


Sprututbyte

På allt fler kliniker i landet låter man personer med intravenöst substansbruk byta använda sprutor mot nya sterila i ett så kallat sprututbytesprogram. Detta program är ett försök att reducera risken för kriminalitet, asocialt liv och smittsamma sjukdomar samt få möjlighet att följa patienterna noggrant ("Harm reduction"). Försök görs även med vaccinationer mot hepatit. Dessa personer med substansbruk bör introduceras till bruket av naloxon nasalt i händelse av överdos.

Risken för alltför tidig död är betydande bland personer med intravenöst substansbruk (20-50 gånger det normala). Intravenösa heroinister är ofta långt gångna i sitt substansbruk, de flesta är mellan 30 och 40 år gamla och har extremt låg livskvalitet med betydande asocialitet och marginaliserat liv. En viss självutläkning förekommer efter 10 års substansbruk eller mer.


Psykosocial behandling

Psykosocial behandling vid opioidbruk och beroende har i sig effekt på substansbrukets omfattning.
 

Den psykosociala behandlingen skall ha en tydlig struktur, ha fokus på substansbruket och vara tillräckligt lång för att ge effekt.
 
En vård- och behandlingsplan skall vara upprättad.
 
Psykosocial behandling ges vanligen parallellt med läkemedelsbehandling.
 
Ingen enskild psykosocial behandlingsmetod framstår som överlägsen någon annan.
 
Psykoterapi såsom familjeterapi, dynamisk och kognitiv terapi framstår som effektivt när det gäller att behålla patienterna i behandlingsprogram.

 

 

 

ICD-10

Heroin T40.1
Andra opiater T40.2
Metadon T40.3
Andra syntetiska narkotiska substanser T40.4
Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av opiater, akut intoxikation F11.0
Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av opiater, skadligt bruk F11.1
Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av opiater, beroendesyndrom F11.2
Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av opiater, abstinens F11.3

 

Sjukskrivning

Länkar till försäkringsmedicinskt beslutsstöd från Socialstyrelsen:

F11 Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av opiater


Referenser


Drogutvecklingen i Sverige 2011, Rapport nr 130, Centralförbundet för alkohol- och narkotikautveckling, Stockholm 2012. Länk

Årsrapport EMCDDA Situationen på narkotikaområdet i Europa 2011. Länk

Pre-Hospital Treatment of Acute Poisonings in Oslo: A One-Year Observational Study. F Heyerdahl, KE Hovda, MA Bjornaas, AK Nore, JC Figueiredo, O Ekeberg, D Jacobsen BMC Emergency Medicine 2008, 8:15.

Steentoft A, Teige B, Ceder G, Vuori E, Kristinsson J, Simonsen KW, Holmgren P, Wethe G, Kaa E: Fatal poisoning in drug addicts in the Nordic countries. Forensic Sci Int 2001, 123:63-69. Länk

Sporer KA: Acute heroin overdose. Ann Intern Med 1999,130:584-590. Länk

Boyd JJ, Kuisma MJ, Alaspaa AO, Vuori E, Repo JV, Randell TT: Recurrent opioid toxicity after pre-hospital care of presumed heroin overdose patients. Acta Anaesthesiol Scand 2006,50:1266-1270. Länk

Buajordet I, Naess AC, Jacobsen D, Brors O: Adverse events after naloxone treatment of episodes of suspected acute opioid overdose. Eur J Emerg Med 2004, 11:19-23. Länk

Sporer KA, Dorn E: Heroin-related noncardiogenic pulmonary edema: a case series. Chest 2001, 120:1628-1632. Länk

Warner-Smith, M, Darke S, Lynskey M, Hall W. Heroin overdose. Addiction 2001;96(8)1113-1125. Länk

Bach, Peter B.; Lantos, John. "Methadone dosing, heroin affordability, and the severity of addiction." American Journal of Public Health. 1999, May. 89(5): 662-665. Länk

Cook, Stephane; Moeschler, Olivier; Michaud, Katarzyna; Yersin, Bertrand. "Acute opiate overdose: Characteristics of 190 consecutive cases." Addiction. 1998. 93(10): 1559-1565. Länk

Darke, Shane; Hall, Wayne; Weatherburn, Don; Lind, Bronwyn. "Fluctuations in heroin purity and the incidence of fatal heroin overdose." Drug and Alcohol Dependence. 1999. 54: 155-161. Länk

Fugelstad A; Ågren G; Romelsjö A. "Changes in mortality, arrests, and hospitalizations in nonvoluntarily treated heroin addicts in relation to methadone treatment." Substance Use and Misuse. 1998. 33(14): 2803-2817. Länk

COPYRIGHT © INTERNETMEDICIN AB
E-posta synpunkter till författaren [email protected]

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *